Min stamtavla >>

Lite släktingar >>
.......

Här är jag... med alla mina syskon, 5 dagar !!

.. och nu har jag hunnit bli hela 6 veckor !!


Första gången jag träffade husse och matte !
Vi skulle väl kunna säga att tycke uppstod, åt alla håll och kanter *s*
 

Jag och ett par av mina syskon !! 11 veckor

När min nya matte o husse hämtade mig, så var jag 3 ½ månad gammal och väldigt nyfiken på livet ute i den stora vida världen! För att jag skulle få så bra start som möjligt, så åkte vi raka vägen upp till Orsa Grönklitt och fritidshuset. Bilresan från Furuvik till Orsa gick hur bra som helst, och väl framme så tog vi en första promenad i djungeln. ( Ska vara ljungen säger matte, men är man liten så är det inte så lätt att hålla isär alla begrepp !! ) Jag skuttade som en kalv på grönbete och var dessutom helt nöjd med min nya flock! Både matte o husse fick godkänt!

Jag tror det här är första bilden på mej med den nya flocken, och matte påstår att det var så här jag såg ut för det mesta: Dvs. Nosen i backen och rumpan i topp! Matte hotade med att sätta påskfjädrar i plymen, om jag skulle fortsätta att flagga så där, men måste ju visa vilken attityd man har !! Attityd är viktigt !

Ja, så var det ju där med namnfrågan förstås ! Mina systrar har blivit begåvade med väldigt tjusiga namn som Imperial Highness, Impressive Taste och Indeed Especial och så lilla jag då ….. Mej har man döpt till IS-GLASS !!! ( Ice-Lolly ) Man kan naturligtvis undra vad jag har gjort för ont……?!? ( Vilket jag säkert hade ) Nå, hur som helst så skulle jag ju få ett namn, men oj vad det funderades utan att det blev något bestämt. Tja, det skulle gå att säga, ropa och låta bra åsså ha nån anknytning till isglassen. Tills vidare kallades jag för ODÅGAN !!!!! Man undrar så klart varför ????

Till slut löste husse problemet för han menade att när jag blir stor, så skulle jag självklart bli en liten lady, så vi tog namnet Eliza ur My Fair Lady !! Men ack vad han bedrog sig husse! Fniss ! Inte skulle det bli nån Lady av Lilla Fröken Odåga inte, det borde han ha kunnat räkna ut med tårna. Så till slut blev arbetsnamnet Lizzie, det var väl så nära Ice-Lolly man kunde komma, om man ser till bokstäverna vill säga. Fast för det mesta kallar de mej för Lilla Odågan ändå.

Enligt rasstandarden ska det finnas något som kallas för Will to please hos en engelsk springer spaniel, men eftersom vi var hela tio syskon, så räckte ” viljan att pleasa ” inte till mig !!!! Det är i vart fall vad matte tror, och istället fick jag med mycket av ” Egen Will ”, och det förstås, inte krusar jag i första taget ! Är man döpt till isglass så är man !!!

Nåväl, vi flyttade hem till Uppsala, och där var det stor köksrenovering på gång! Det innebar att jag snabbt blev tvungen att lära mig att hjälpa till och packa upp saker och ting. Kan säga att jag har nog svenskt rekord i avlägsnande av följesedlar! Tog max tre sekunder så var det klart! En och annan liten skruv kunde jag ju hitta på golvet, och husse hade väldigt mycket hjälp av mej som hantlangare. Tror att det var redan då, som jag kom på den här idén om byteshandel. Dvs. att upphittade saker skulle bytas mot nån form av godis och / eller leksak! Fiffigt va !

Klickerträning var också nå´t som ganska tidigt kom in i mitt liv, och det var något som matte inte hade provat med de hundar, som hon förut tävlat med. Ja, hon sa så klart inte redan då att jag också ska ut o tävla så småningom, men om jag förstått det hela rätt, så blir det säkert så…. Vem vet, det kanske är kul att tävla !?!?

Vi började i alla fall med ” tassen ” och ” stenen ”, vilket innebar och att om jag lyfte upp en tass, så klickade matte och jag fick godis. Inte alls dumt! Med stenen var det så att jag skulle klättra upp på en sten, och då sa det klick igen, ( Inte som när kungen träffade Silvia förstås ) och godis utdelades. Men, matte hade missat en rätt så väsentlig sak: Jag var inte så duktig i svenska språket då, så jag hade missförstått det där med att jag är en fågelhund, och trodde att det betydde att jag kunde flyga !!!! Gissa om min matte haft hjärtat i halsgropen många gånger ??? *s*

Men jag hann klättra upp på bra många stenar bl.a. ute i Fjällnora, dit vi åkte på många utflykter, innan matte försökte styra över mej på annat än ”flygturer” , och dessutom har matte lagt av med att ha hjärtat i halsgropen, för annars skulle hon inte få göra annat hela dagarna! ( Än att ha hjärtat i halsgropen ) Måste även klaga lite på matte o husse, för jag hade ett himla sjå med att hålla reda på dem ute i skogarna !!! Var det inte matte som hade irrat bort sig, så var det husse eller ibland hade båda gått vilse bakom nån gran eller så. Men bortsett från den detaljen tycker jag nog att jag har det rätt så bra hos dem. Jag kanske kan lära dem att hitta lite bättre….

Jo, jag får så klart inte glömma att jag under hösten fick flera nya kompisar: Först fick jag träffa syrran Nessie, se´n kom Gimli, som är en jättestilig Dobermannkille , in i bilden och så Figge, som har lärt mej så himla mycket bra bus !!! Gimli är förresten rätt bra på bus han också, för en gång höll han o jag nästan på att riva hans mattes kontor...

Nessie & Jag ute i skogen !! Foto Margareta Hansson

VINTERN...

närmade sig med stormsteg, och det hade jag sett fram emot, för matte och husse hade berättat att snö var som vatten, fast i en annan form liksom, och eftersom jag gillade vatten, så var de helt säkra på att jag skulle gilla snö också !! De hade helt rätt ! Första gången jag fick bekanta mig med snö, sa husse att jag hade wobblat som en 20-kilos gädda på kroken, och att jag var mer vild än tam !!! Tycker nog att han överdriver en hel del, men oj vad skoj det var att dyka i snön !!

Jag fortsatte att träna på det här med klicker, och det gick förvånansvärt lätt att lära matte att jag ville ha efterrätt när jag hade ätit färdigt. Det var bara att springa runt med matskålen, ungefär som om man tänker sig foten i en potta, för att få matte att förstå att det var bättre att hon klickade in mej på att byta matskålen mot lite efterrätt! Rom byggdes ju inte på en dag, så jag får väl vara rätt nöjd med vad jag åstadkommit hittills !
Så numera överlämnar jag alltid renslickad matskål i utbyte mot några fler matkulor !

Sen dröjde det inte länge förrän vi skulle åka upp till Grönklitt igen, och då var det nära att jag skulle kontakta VO ( Valpombudsmannen ) för att anmäla husse och matte för mobbing !! Det började med att matte packade ner lite saker i sin handväska tillika ryggsäck, och bland de sakerna åkte även en av mina leksakstofsar ner. ( En sån där färggrann dragkampsknut, som jag fått med från Gammelmatte ) Jag försökte så gott jag kunde att plocka upp den, men jag klarade inte det. Eftersom man måste prova sig fram här i livet, så tänkte jag att bra hund reder sig själv ! Så jag backade helt sonika och la mitt söta huvud på sned o lyfte tassen det högsta jag bara kunde till ryggsäcken !!!! Matte och husse skrattade så de fick nog ont i magen!!! Så får man väl inte göra. ! Då var jag riktigt arg på dom, så det så ! Det brukar ju funka…Hm ! Hade nog missat nåt i alla fall om hur man klickertränar sin omgivning. Men det värsta av allt var att jag sen fick ytterligare ett ”smeknamn” : HÖNSHJÄRNA !!!!!!

Under min första vinter i Grönklitt fick jag bara försiktigt ”nosa” på det där med skidåkning och draghund, men det verkade helkul, bortsett från att det hängde en lina bakefter mig, och den hade jag fullt sjå att hålla reda på. (Matte o husse tyckte nämligen att jag var rätt så vidlyftig beträffande närhet eller frånvaro av närhet till flocken! ) Eftersom jag var ganska så liten ( till åldern alltså ) så åkte vi rätt mycket skidor på sjön. Vi hade nästan jämt med oss matsäck och fikade vid jättefina rastplatser………… Vitsen med utflykter är ju just att man släpar med sig fikat ut naturen, för där smakar allting så jättegott ! Åsså brukar lilla jag få lite extra godis !

I slutet på januari var det så dags för min första utställning, och premiären skulle ske i Hallstahammar på SSRKs Årliga vinterutställning. Ulla, min uppfödare hade ordnat med handler, så Lotta Nyman skulle få den stora äran att visa upp en liten odåga ! Med på utställningen var också alla syrrorna och ett par av mina bröder. Många hundar var det där och mycket folk som trängdes i ridhuset. Så var det plötsligt dags att gå in i ringen ! Nu var det där med språkförbistringen igen, för att jag trodde ju att man skulle gå en match i ringen och tänkte att här ska de få se på rodeo, och jag jabbade så gott jag kunde !!! Hade visst fattat lite fel igen, men jag fick i alla fall en etta med skaplig kritik och blev placerad reserv. Syrran Freja blev bäst bland tikarna, Nessie kom fyra, och brorsan Gizmo blev BIS-valp! Han var jättemallig !

Jag på första & andra bilden, och mina systrar Nessie & Freja på tredje bilden, foto Margareta Hansson

VÅREN...

Det här med årstider är nåt mysko, för lika plötsligt som vintern kom, så försvann den och ersattes av ytterligare en årstid, som kallades vår ! Med våren var det också dags för mej att börja på en kurs, och det var en kurs, som hette jaktlydnad ! Jakt lät ju spännande, men lydnad så där …!? ( Det här var faktiskt nånting nytt även för matte, eftersom hon förut fött upp, tränat och tävlat med en ras som heter schäfer, och de hundarna hade jättekonstiga titlar som BCH och/eller LCH och TJHcert I före sina namn.)

Hur som helst så började springertjejerna Almi, Alice, syrran Nessie och jag med förväntansfulla mattar på en kurs i Springerklubbens regi med Ki och Solan ( Ja, just det kompisen Figges matte ) som ledare. Jag måste säga att det var rätt mycket att hålla reda på i början !!! Sen också förresten, men jättekul !!! Matte hade faktiskt redan före kursen berättat att om jag eller snarare vi, matte och jag alltså, blir tillräckligt duktiga, så är visionen att jag så småningom ska få starta på fältprov !!! Det ser jag fram emot ! Men jag vet att det krävs jättemycket av både hund och förare, och att det är lång väg dit !!

Det här var ganska tidigt på våren, och inte så himla varmt i vattnet, men eftersom jag är en vattenapportör, så var det bara att bita ihop och kasta sig i spat, för vi skulle bl.a. träna på att apportera änder. Det var förresten i samband med dykträningen, som jag upptäckte att det fanns en till värld under vattenytan !! Dessutom höll vi ofta till ute i Fjällnora, och det är ju ett av mina favoritställen. Ett av de få ställen i Uppsala där det finns ett utmärkt hundbad !

Sen var det förstås det där med utställningsträning, för Springerklubbens utställning i Hallstahammar närmade sig, och jag som fortfarande använde mej av fem gångarter ( skritt, passgång, fyrfota hopp, galopp och fullt sken ) men ännu inte lagt till travet !!! Så nu var det bara för matte o husse att plocka fram cyklarna, för att med hjälp av cykelträning få mej att inse att travet inte var så dumt ändå ! Syrran Nessie och jag drog i väg till Hallstahammar, för att debutera i juniorklass ! Cykelträningen hade lyckats riktigt bra, för jag skötte mej med den äran och travade istället för att gå passgång på utställningen !! Både Nessi och jag fick ettor med hp, men det bästa av allt var att nu var ordningen mellan syrran och mej återställd, för den här gången kom jag trea och hon femma ! Tror visst det kallas syskonkärlek…

Den här våren var nog också den perioden i mitt liv, som jag nog kanske som mest förtjänade namnet  Odåga ! ( Hittills … *s* ) Ja, inte om ni frågar mej, för jag tycker ju att det är alldeles överdrivet förstås, men matte hade en helt annan åsikt !! Hon till och med hotade att sälja mej till lägstbjudande !!! När jag sen försiktigt frågade om hon, matte alltså, fått nåt bud på mej, så svarade hon att det inte fanns nån som hade så lite pengar !!!!! Suck !! ( Fast jag tror ju att matte ångrat sig, och att hon inte alls ville sälja mej egentligen! ) Fast lite stökig kanske jag varit, fast bara pyttelite…

Vi hade flera ” Springermåndagsträffar ” när vi tränade vanlig lydnad också under våren, och en kväll var även Norrlandsgänget bestående av Casper, Lotten och Nova där, så det var rena Larz-träffen eftersom både Lotten o Nova har samma pappa, som Nessie och jag ! ( Deras mattar pluggade i Uppsala då ) Ska bli skoj att följa dom också framöver !  Som mest var vi runt 10-12 hundar, och tanken var, och hoppas jag fortfarande är, att vi ska få till ett Springerträningsgäng, och kanske locka flera att börja träna på olika sätt med sina springrar ! Dessutom har nog mattar o hussar ganska trevligt också när de tränar oss !!

 Casper - Barecho Larger Than Life

SOMMAREN...

Årstidsbyte igen då, för att nu låta våren ge plats för sommaren! En del tvåbentingar påstår att det är den årstid när det är dåligt slädföre, men trots att jag är jätteförtjust i snö, så måste jag ändå tycka, att det finns en hel del som är riktigt bra även med sommar! Sol, bad och glass för att nu bara nämna några !

Fast sommaren tog lite tid på sig innan den kom igång på riktigt, och under tiden passade Figge och jag på att träna lite grand på viltspår, för både Figge och jag skulle nämligen starta i nåt som heter anlagsklass i viltspår. Vi hann faktiskt med flera spår innan det var dags för semester för både Figge och mej.

Semester innebar för vår del att vi gav oss ut i skärgården med våran segelbåt, som heter Splash, och det tog inte lång tid innan jag hade lärt mig att tassa runt på båten ( alltid med flytväst under gång, eller när vi låg i en hamn med andra båtar ) utan att trilla i spat !! Men jag intog oftast fördäck som min egen lilla utsiktsplats. Där kunde man sitta eller ligga och spana på alla havsfåglar och drömma om kommande fågeljakter!! Nu var det ju så att vi oftast hade natthamn på svaj, vilket innebär att man ligger för ankar i någon vik, istället för att sitta fast i en brygga, och då behövde jag inte ha flytväst på mej !

Att ligga på svaj innebar också att man måste ro iland med en liten jolle, för att sköta rastning av en liten odåga, mej alltså, och vid ett av de rastningstillfällena så stannade matte kvar på båten, så det var bara husse och jag som rodde iland. Jag passade naturligtvis också på att ta mej ett svalkande dopp, för nu hade det hunnit bli sommar på riktigt. När vi kom tillbaka till Splash, så var jag hur busig som helst och tog ett jätteskutt från jollen upp till matte, som stod beredd med mitt badlakan, men hon hann inte hejda mej, utan jag for runt på båten ungefär som när Tjuren Ferdinand har satt sig på getingen i Kalle Anka på Julafton !!
Dessutom hann jag sno handduken från matte och med den löpte jag gatlopp, ( eller vad det nu heter  då man rejsar runt på en båt från för till akter i hundra knyck ) så både matte o husse var visst helt övertygade om att jag skulle åka i spat, och tänkte säkert att lika bra var väl det så kanske jag skulle lära mej att ta det lite lugnare !!
Inte då, är man graciös som en balettdansös så klarar man sej rätt bra, och vi hade ju faktiskt kommit överens om att matte inte skulle ha hjärtat i halsgropen. Det bestämde vi redan under hösten när jag hoppade upp på alla stenar och trodde att jag kunde flyga, så det så!!!

En annan gång låg vi med båten vid Bergskär, vår klubbholme, och där brukar matte o husse fira midsommar. ( Om de inte är uppe i Dalarna förstås.) Det går precis lika bra att bada där, och det var vid ett av de tillfällena, som matte började undra om det ligger nedärvt i generna hos oss springrar, att när man blivit genomblöt, så måste man tokfnatta sig torr !!
Just den här gången sprang jag säkert 70 varv runt midsommarstången som den värsta Formel-1 bil på Monzabanan!!!

För det är nämligen lika varje gång jag så att säga doppat mig helt och hållet, oavsett om doppet sker ute till havs, i en sjö eller hemma i duschen !!

   
                Kolla vartåt det lutar...,                                       Jag har fått bryggvakten !

Förresten så måste jag berätta att första gången, som jag skulle vara med om att segla med min Splash, så var det jag som undrade hur det stod till, för då släpade husse upp ett jättestort lakan, och det visade sig att han skulle hissa upp det i masten. Masten är cirka 16 meter hög, så lakanet var som sagt rätt stort! Inte nog med det, när lakanet väl kommit på plats, så började båten att luta väldans betänkligt, och lilla jag var noga tillsagd att hålla mig i sittbrunnen och inte gå upp på däck ! ( Hade inte behövts någon tillsägning , för ett sluttande plan passar även jag mej för !! )

Himla bra att jag blivit så duktig på att simma tänkte jag, och började kolla åt vilket håll det var närmast till land, men matte tröstade mig och sa att båten inte alls skulle välta, och att vi lutade så mycket bara för att vi hade vinden i nosen?!? Det skulle luta mindre när vi kommit igenom nåt sund och skulle segla för undanvindar, sa hon. Hon hade åtminstone rätt, för båten välte inte, utan rätade mycket riktigt upp sig, och efter ett tag så tyckte jag att det var rätt så behagligt med lakanet ( = segel, mattes anm. ) uppe, för då var motorn avstängd och så hörde jag alla fåglarna mycket bättre! Dessutom var husse otroligt nöjd med att Splash gick så högt på kryssen !?!??

Innan sommaren var helt slut, så hann vi med ett av de två mål vi hade satt upp för år 2005, nämligen att klara anlagsprovet i viltspår! Det andra var att klara nåt som heter Enkelt Vatten, och det var ju för det som vi tränade vattenapportering både i Fjällnora, ute vid kusten och uppe i Dalarna. Matte påstod nämligen att jag måste vara säker i flera ” vattenmiljöer ” innan hon skulle anmäla oss till provstart. ( Återkommer om det provet )

Början av hösten 2005

Nu gällde det att finslipa min simförmåga och min avlämning av apporterade ikastade dummisar och djupfrysta, men numera upptinade änder ! Nog för att min matte för länge sedan ägnade sig åt att lära ungar att simma på sommarloven, men jag menar nå´n måtta får det väl vara på kraven vad det gäller en liten odåga !! Jag ska väl inte ta simborgarmärket heller… Tja, det skulle väl i så fall vara grodan möjligen *s* .. ( Jag ligger visst och sover som en liten groda ibland med bakbenen helt utsträckta, om jag inte ligger raklång på rygg och snarkar vill säga ..)

Den mesta simträningen fick jag i alla fall vid kusten när vi var ute med båten. Jag har naturligtvis också studerat reglerna, så jag vet att ett ineffektivt simsätt ska räknas hunden till nackdel, så det var ju bara fortsätta att träna i alla möjliga och omöjliga situationer, för att jag skulle vara så väl förberedd som möjligt inför vattenprovet, som heter Enkelt Vatten Prov och är inträdesbiljetten för att så småningom kunna få start på ett fältprov !

För att få iväg pippin lite längre ut i vattnet så använde vi oss av jollen, och en gång så ville matte o husse se hur effektiv jag hade hunnit bli, och då rodde de iväg en bra bit ut från land med mej simmandes bakefter, och så kastade matte iväg dummisen så långt hon kunde, för att jag skulle få simma ännu längre, och de skulle hinna iland före och ta emot mej.  ( Man måste avlämna apporten minst 5 meter från strandkanten nämligen, annars godkänns inte provet, oavsett hur duktigt man gått i vattnet, simmat , hittat  och apporterat fågeln )
Men nu tyckte jag att jag ville visa att de nog inte fattat att de hade med ” Ville Vessla ” att göra, så jag la´ in högsta växeln direkt, och tänkte att nu ska ni få se på vattenapportering ! Snacka om snabbt och effektivt simsätt !!
Ni skulle ha sett minen på roddarna, husse frenetiskt roende, matte något mindre ”road”, när hon insåg att jag skulle hinna före till land!!! Man kan säga att det blev målfoto, men eftersom jag hann upp på land samtidigt som jollens för nådde strandlinjen, så tog jag snabbt beslutet att skutta i vattnet igen och från vattnet, där jag för övrigt knappt bottnade, ta ett jätteskutt över ena åran och under över alla under, jag lyckades landa i jollen mitt framför näsan på matte, som satt på aktertoften!
Hennes min när hon glodde på mej där jag parkerat, fortfarande med dummisen i ett fast grepp i munnen, tja ska man likna den med något, så skulle det möjligen vara modell fågelholk ! Väldigt stor fågelholk !!! Det hade jag velat ha på video, men den kameran hade ”man” glömt i stugan. Suck !!!

Hur som helst så resulterade min simuppvisning i att jag blev anmäld till prov i Strängnäs, närmare bestämt Hässelbyholm, den 22 september genom SSRK Östra. Men eftersom varken matte eller jag hade sett i verkligheten hur ett sånt här prov går till, så hade vi inte vågat berätta för någon att vi skulle starta! Vi ville ju inte bli idiotförklarade i förväg..

Väl på plats började vi nog fundera över vad vi egentligen gett oss in på, för av snacket att döma, förstod vi att de andra deltagarna var väldigt rutinerade, och inte såg jag en enda springer som såg ut som jag heller! ( De kallades visst jaktspringer fick jag höra sen ) Men som sagt, har man tagit f...n i båten är det bara att ro, och den här gången syftade man alltså inte på mej !!!
Tror nog att även matte tyckte att det var lite pirrigt, för när ekipaget som startade före mej kom tillbaka utan att ha fått provet godkänt, så tittade hon på mej och undrade om vi verkligen var redo för provstart…?? Så dags att fundera över det då, sa jag blängde på henne och sa: Hörru matte, nu känner jag inte riktigt igen dej!!!Vad menar du ??? Ska vi backa ur?? Aldrig i livet, kom nu så kör vi !!!!!
 Vi måste väl lita på varandra !
OK då, sa matte ! Go ahead !!!  Samtidigt ropade man på NÄSTA !!  Så då knallade vi ner till sjökanten och fick instruktioner om hur provet skulle gå till och vad matte fick, och inte fick göra!

Jag måste säga att jag skötte mej exemplariskt! Jag satt som en staty under skottet och inväntade snyggt och prydligt mattes JA!! ( Hennes kommando när jag får ge mej iväg ) och simmade som den värsta säl snabbt och effektivt ut och greppade pippin, som jag sen ”bogserade”  tillbaka och levererade till matte !

 Ojojoj, så glad hon blev min matte JJJ , när domaren Paul Andersson talade om att provet var godkänt !!!

Lugn i skott, simmar bra och apporterar tillräckligt bra stod det i protokollet !!!!
Sedan var det faktiskt flera av de andra deltagarna som kom och gratulerade matte och mej !
Gissa om jag var mallig ??? Rätt nöjda med dagens övningar åkte vi intill Strängnäs och käkade,
och jag fick välja min favorithamburgare, eftersom jag hade skött mej så bra !

Nu börjar jag faktiskt bli lite trött, för även om det är matte som suttit vid datorn och skrivit, så är det ju jag som
har dikterat vad hon skulle skriva, så jag funderar på att ta mej en liten tupplur.

Ja visst ja, innan jag avslutar det här ” Första året i Uppsala hos min nya flock ”, så måste jag nog beklaga mej över att namnfrågan fortfarande inte var helt löst, trots att det gått nästan ett helt år sedan jag flyttade från Furuvik;

Lilla Skrutt, Knaspotta, KnäppLisa, Tufflan, Hönshjärna, Galenpanna, Tokfia, Skrotmoster, Tossa, Toffe, Toffas mm,

(" You name me " eller hur man ska uttrycka det hela.) förutom Lizzie, som i alla fall är mitt ”arbetsnamn”, men jag tröstar mej med att kärt barn har många namn, och det måste väl även gälla en liten hund!!! Åtminstone om man är så charmig som jag , fast den enda som verkar ha fattat det, är min älskade Lillmatte, för hon kallar mej Charmtrollet !!! Det ni !! ( Det är ju hon som fixat min ”sida” också ! )

Jo. det var en sak till !Även om matte har kallat mej för både det ena och det andra och tom det tredje, så har
hon aldrig någonsin beskyllt mej för att ha DAMP eller ADHD eller någon annan bokstavskombination, för det är
något helt annat, säger hon och det ska hon åtminstone ha lite credit för!!

Ungefär här möts ”Om mig” och sjösättningen av min egen sida, så nu är ”Om mig”  ett i alla fall tills vidare
avslutat kapitel, och dagboken får ta över, för slutar med tossigheter gör jag troligen inte, ty en riktig springer är ju jag, och då ska man ha påhitt för sig, det har både Pappa Larz och Farfarsfar Fritz sagt, så det så !!!

Tack och hej, nu går jag o lägger jag mej !!  Nattinatti !!!Gäsp, GÄSP, GÄÄÄSPPPP zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz